Installerade på rummet.

Nu har vi varit på vårat rum på avd 67 i några timmar. Alla slangar och nålar (utom en) är borta.
Emily har visat sitt söta leende för de flesta här men har också haft det väldigt jobbigt. Hon litar inte riktigt på att sköterskorna inte skall göra illa henne. Så snart de tar i henne så blir hon ledsen. Hon kämpar också med massor av slem i luftvägarna efter respiratorn och verkar ha ont när hon hostar. Hon kan inte riktigt slappna av ännu, men det kommer, hon behöver bara tid. Precis som vi...


Lite snurrig, men min mamma känner jag igen...:)

Nu måste vi lära oss hur vi kan lyfta henne utan att göra illa henne, väga blöjorna, sondmata och bara vara där för henne igen... Det är svårt, speciellt när hon är upprörd och man inget kan göra eftersom det hon vill ha är det vi inte kan ge henne, medicinerna...
Men hon sov trots allt en liten stund inne på rummet, nu väntar vi på att hon skall sluta kämpa emot och somna igen.



I natt kommer vi att få hjälp med henne eftersom hon skall kollas varje timma, så hon kommer att vara tillsammans med nattpersonalen. Hjälp som tacksamt tas emot efter allt vi har gått igenom, nattsömnen är guld värd just nu..:)


#1 - - Jenny:

Såååå fin hon är..Så glad jag blir att läsa att de går framåt...Ni är starka!! Emily är stark!!! :)

Skickar varma kramar från oss alla

@--)--

#2 - - Marléne:

Vilken liten pärla ni har.... ;)

#3 - - Efa o Ezze:

Åååååååå så skönt att se att det går framåt.

Er lilla skrutta är ett charmtroll.

Tänker och känner med Er.

kram till er alla, Efa o Ezze

#4 - - Åsa M:

Åh vad skönt att se och läsa! Kram till er alla 3!



Till top