Ett stort steg framåt..
I morse hade man planerat att extubera igen. Vi kom dit vid 10-tiden men då var den fortfarande kvar. Anledningen till detta var att de ville ha 2 läkare på plats med tanke på hur det gick sist och just nu var de upptagna. Så skruttan fick lite mat kl 12 och eftersom hon måste vara fastande i minst 6 timmar innan respiratorn kunde tas bort så skulle detta inte bli förrän 18-tiden.
Hon har varit lika bråkig som tidigare och idag fick jag faktiskt se hennes blåa ögon igen, visst, lite halvslutna och väldigt groggy, men ändå..:)
Vi kom tillbaka när de hade planerat att extubera henne och när vi kliver in i rummet så ser vi en liten tjej utan respirator och hon låter helt ok när hon andas! Med tanke på slangen hon har haft så är hon lite rosslig men det kommer snart att gå över.
Jag hoppas att ingen tar illa upp av bilden som jag lägger upp. Jag tycker inte själv att den är jobbig att titta på eftersom man nu kan se hennes lilla ansikte igen. :) Slangen som går in i hennes näsa är sonden för matning. Filten över huvudet är när hon börjar stöka omkring, då används den som en rullgardin för att lugna henne...
Hon stannar kvar på IVA under natten och i morgon hoppas vi att vi får komma ner på avdelningen igen, det kommer att bli jobbiga dagar framöver men att bara få ha henne hos oss igen kommer att överväga det mesta..
Jag vill till sist skicka mina varmaste kramar och tankar till Efa & Ezze som har förlorat sin kära fyrbenta vän Bellman alldeles för tidigt. Jag hoppades så att det skulle lösa sig för er och att han skulle få komma hem igen...