Ännu ett steg på vägen...
Hon svettas väldigt mycket, vilket är ett tecken på abstinensen men det gör att man vill ha lite mer koll på henne eftersom hon får vätskedrivande medel, risken för att hon blir uttorkad är större... Läkarna ordinerade medicin via inhalatorn så att hennes luftvägar vidgar sig och kan släppa ifrån sig slemmet bättre och hon har faktiskt låtit mycket bättre idag.
Hon tycker fortfarande inte om blå- och vitklädda personer, vanligaste minen är väl rynkad panna och en orolig blick, men hon börjar vänja sig så smått vid dem också..:)
Sömnen är det fortfarande si och så med, hon sover otroligt lätt och vaknar av minsta lilla och kämpar stenhårt för att inte somna.
I morgon kanske vi kan få ta ut henne på en promenad, så att hon kan få se sina favoriter träden igen.
Så, små, små steg framåt, för oss gör det ingenting om de är jättesmå, bara de är i rätt riktning!
Kramar till er alla...