På rätt väg...

I morse möttes vi av en tjej som hade fått sova mycket under natten. Hon hade fortfarande respiratorn kvar men den skulle tas bort under morgonen. När den var borttagen satt vi hos henne och försökte lugna henne igen. Hon fick ligga i pappas famn en stund men när hon inte lugnade sig fick hon återvända till sängen. Jag började prata med henne för att få henne att slappna av och helt plötsligt fick jag se en glimt av min lilla tjej igen, vi fick ögonkontakt och hon lugnade sig,  sedan vände hon på huvudet och tittade på Keith.

Hon kände igen oss!

Äntligen tittade Emily fram igen efter alla dessa dagar. Visst, hon var fortfarande groggy men nu reagerade hon på omgivningen, det hade hon inte gjort tidigare. Hon växlade mellan att titta på mig och sin pappa. Hon lyssnade på sitt spelande mjukisdjur och höll koll på de andra i rummet. Hon gjorde också vad hon gjorde innan operationen, hon blåste bubblor med munnen..:)
När vi matade henne genom sonden gav Keith henne också lite i en spruta i munnen och hon åt och svalde som hon skulle. För första gången på länge var hon lugn, inte otröstlig som tidigare... Sköterskorna var lika glada som vi när de såg förändringen. Några av dem har varit med nästan varje dag och sett hur Emily har betett sig och nu är det ett steg i rätt riktning.

När vi lämnade henne nu ikväll var det lite tungt igen, hon hade det jobbigt och det är till största delen abstinens men även en besvärlig hals. Hon har trots allt blivit intuberad 3-4 ggr vilket sätter sina spår på halsen, hon är fortfarande nästan utan röst och är rosslig och säkert mycket öm.

Men, trots allt, stora framsteg idag. Nu hoppas vi på mer i morgon...

Kram till er alla.

#1 - - Efa o Ezze:

Å vad det kändes skönt att läsa vad ni skrivit idag.

jag kan känna Era känslor när skruttan kände igen Er. Nu hoppas vi att det får fortsätt i rätt riktning.

Kramar Efa o Ezze

Till top